Texter
Utan texter har barden inga ord att sjunga, så här har vi en bank full av guld; detta är texter som kommit in till Musikmöte. Vissa är redan tonsatta medan andra väntar på sin melodi, läs antingen allihop eller välj tonsatt eller icke tonsatt text här.
TONSATTA TEXTER
SOM EN KATT av Lucas från Rytmus
Kan man se hela Stockholm från ditt fönster
Även fast det regnar
Frågade jag
Och du sjöng på nån gammal melodi
Som du aldrig riktigt förstått med mig
Där i sängen nån februarinatt
Du sträckte ut dig som en katt
Har du sett en gammal gubbe gråta
över en bortsprungen hund
Frågade jag
Och du sa ”viva la vida villa vovve Volvo”
Vill jag aldrig nånsin ha
Där i sängen nån februarinatt
Du sträckte ut dig som en katt
Ja va du sa ”här kommer jag, du kan väll skita i världen och se hur vackert det é just nu, men du kom när nu, livet rör sig snabbt när man frågar hur”
Och sen så prata vi inte nå mer den där natten
Du sträckte ut dig som en katt
LEARN HOW TO GO av Vega på Rytmus
Ackord: D, C, Em, Am
Vers 1
Seeing the house
The big blue house
The one you never bought
Walking past the farm
The big red farm
The one which gives no harm
D, C Am
Ref
You should learn how to go
You should learn how to stand
X 4
Vers 2
Running through the mall
In the dream I dreamt
Was it just a wall
It was just a hall
Something very strange
Something you’ll never change
Mellanspel!
Ref
You should learn how to go
You should learn how to stand
X 4
SOMMAREN -24 av Anita, Mötesplatsen Hammarby
Sommaren -24
Men dagarna börjar bli dyra
Med virus man har kastat lyra
Med eller utan päls
Och kvällarna går på räls
Dags att byta sin lya
och för att nya raketer fyra!
SKOGEN av Gudrun Ekstrand
Jag går i skogen
bland höga träden
som skuggar marken
från dagens ljus.
Jag ser en myra som släpar stickor
att bygga högre sitt gamla hus-
Och något prasslar bland trädens rötter
och ormen sover på solvarm sten.
Och bäcken glittrar i mörka fåran
och gröna mossan är mjuk och len.
Vem äger skogen?
Och träden svarade:
"Det är skog blott
om vi är här! Vi äger skogen och är dess furstar.
Se sköna kronorna som vi bär."
Men masken tittade upp ur jorden:
"Förutan oss fanns ej skogen mer.
Ni träd är mäktiga, bär en krona.
Ni är dom högsta, men vi är fler."
Vem äger skogen?
Är det dom högsta?
Är det dom äldsta,
dom som är flest? Är det dom unga med röst och vingar,
dom som är starkast och klättrar bäst?
Tänk dig en skog utan kryp och fåglar
där träden vore för skogen nog.
Jag tror att alla behövs i skogen
för annars vore det ingen skog
NATTENS MÖRKER FLYR av medverkande Mötesplats Hammarbyhöjden
Jag har förmågan att drömma och fantisera i min ensamhet
Det är lite som sällskap mitt i natten ibland
Jag skriver från ett hemligt rum inne i mig
Bilder kommer
Tankar lever
Det är lite som sällskap för mig
Nattens mörker flyr
Ljuset väcker dagen gryr
Jag blir väldans glader
När jag skriver nattens rader
Nattens mörker flyr
Ljuset väcker dagen gryr
Jag har förmågan att drömma och fantisera i min ensamhet
Det är lite som sällskap mitt i natten.
OXVECKOR av Karin Munther och Mikael Rudholm
Det är mörkt och kallt överallt
Jobbigt med halka och snö, jag vill bara dö
24 januari fattig dag, man är svag
Men talgoxen har slutat vila
Nu börjar den att fila
Dagarna blir längre
Vi går mot vår även i år
Oxveckorna är många och långa
Flunsan den hänger i näsan
Febertermometern går i topp, inget stopp
Men talgoxen har slutat vila
Nu börjar den att fila
Dagarna blir längre
Vi går mot vår även i år
Finns nåt bra ändå:
Dagsmeja med takdropp,
Semlor och Alla hjärtans dag
Dagarna blir längre
Vi går mot vår även i år
NATOFÄLLAN av Karin Munther och Mikael Rudholm
Det blir nog ingen Nato
För Erdogan är sur
Här sitter jag med min gelato
Och hoppas på vår tur
Finland firar med gröna kulor
Men vi slår dem på hockeyplan
Då ska vi ge dem stora bulor
Och ge gröna kulor till Erdogan
Vi mutar oss in i Nato
Erdogan han får min glass
Han blir nog mild utav gelato
Och ger oss vårt Natopass
Finland firar med gröna kulor
Men vi slår dem på hockeyplan
Då ska vi ge dem stora bulor
Och ge gröna kulor till Erdogan
Med tiden blir det nog Nato
Och Finlands sak blir även vår
Och hymnen sjungs med vibrato
Socker och sång läker alla sår
Hej och hå, vi i Natofällan går
VAR ÄR ALLA MÄNNISKOR av Anders Gustavsson
Jag drömde härom natten att det var kaos i stan
Ingenting fungerade fast det var mitt på dan
Min läkartid var inställd och förskolan hade stängt,
Och överallt på gatan låg skräp och papper slängt
Var fanns alla männskor som fixar allt det där?
Var fanns alla männskor som brukar vara här?
Var är Leila som hjälper min mamma? var är Nima som klipper mitt hår?
Var är Fatima som är min doktor? var är Ibbe som lagar mina skor?
Var är Hussein som bakar min pizza? Var är Nadja som kör min buss?
Var är Ali som städar på jobbet? var är Sammy som ger mig skjuts?
De hade skickats bort, fast Jimmy säger hem,
de fick transport, det där känner vi igen
De hade skickats bort, fast Jimmy säger hem
De fick transport, det där det känner vi igen
Det där känner det vi igen
Morsan låg kvar i sängen och hade inte fått nån mat,
Och där jag brukar luncha fanns bara odiskade fat
Bussen den var inställd och tunnelbanan stod,
Och på pizzerian stod inte nån och log
Var fanns alla människor…
Tack och lov så vakna jag och insåg att jag drömt
Vi måste lära av historien och inte säga att vi glömt
Öppna eller stänga, det är dit eget val
Men inte ska en annan männska kallas illegal
För här är alla människor som fixar allt det där
Här är alla männskor som har rätt att vara här
Här är Leila…
De ska inte skickas bort, för det här är deras hem
Inte ha transport, det där det känner vi igen
Det där det känner vi igen. Det där det känner vi igen.
VI BÖRJAR OM av Anders Gustavsson
Jag hör ditt skratt, det har vart långt emellan varven
Jag hör ditt skratt, så länge sen det lät så fritt
Vi börjar om, vi börjar om och det blir bättre nästa gång.
Jag ser vårt liv som vi har levt som eld och vatten
Jag ser vårt liv, som kampen mellan hav och strand
Vi börjar om.
Ord som ångras virvlar lätt som damm
ur tvättmaskinens avlopp forsar de fram
men bränner sig fast som utspilld sås på spisen
Du känner mig, jag ger ju inte upp så lätt
Jag känner dig, vi kan nog ändra på en del
Vi börjar om...
SHE´S IN THE SKY NOW av Hugo Söderberg
I'm having a conversation,
It's a man and and a woman combination,
All around is hell,
And there's a rock in my shoe
When a cow breaks out of prison,
out into the wild
Then the man pulls up his gun,
and they shot him on the head
They shot him where he stood
He was a cow doing nothing good
And on the wall
there's writings from the past
Where the ancient people sing,
And in the garden of the ancient peoples minds,
There is just one fruit to grow
There is just one fruit to grow
I'm in the sky now…
On the wall
there's writings from the past
Where the ancient people sing,
Here we are!
We are no people anymore,
Where is my mother?
She's in the sky now...
Then he stares into the mirror just to find
We're still sitting here
for the millionth time
We did what we could
but it didn't end with anything
EN DIKT TILL DIG av Stig Åke Stålnacke
("HEMLIGHET" som låt)
Om jag bara kunde
skulle jag skriva
en dikt till dig
En liten dikt om dina ögon,
de som ser ut som att de ler
men som gråter i hemlighet
Om jag bara orkade
skulle jag dikta en liten bok
om allt som fanns finns
i ditt sorgsna hjärta
Men istället skriver jag en vers,
en liten vers utan vare sig rim eller tröst
En vers utan rim och reson
Men om jag orkade så skulle jag skriva
sanningen om dina ögon
Dina sorgsna självvärmande ögon
Om jag bara orkat
Om jag bara orkat
skulle jag läsa en godnattsaga för dig
En godnattsaga för mig
Om jag kunde skulle jag skriva en saga,
en liten saga
om dina ögon och din gråt
En saga om allt som finns
i ditt sorgsna hjärta
GE MIG GENAST LITE HÖST
av Karin Munther & Mikael Rudholm
Jag har inga idéer om en vårvisa idag
Vet inget om penséer, min kunskap är vag
om knoppar som brister om ljusgröna blad
För nu kan jag inte va glad
Högljudda fåglar som visslar och stör
Lövblåsets ljud ger mig dåligt humör
Solen avslöjar smutsiga fönster
en massa randiga mönster
Nä ge mig genast lite höst
Gula löv ger mig styrka och tröst
Ge mig genast lite höst
Hösten är bäst men våren den är pest
Glasspinnar slängda på marken
Stinkande grillos i parken
En timme mindre att sova
Det är en björntjänst till gåva
Nä ge mig genast lite höst
Gula löv ger mig styrka och tröst
Ge mig genast lite höst
Hösten är bäst men våren den är pest
RESAN av Catharina Fröjd
Det står ett tåg här på stationen
men ingen resenär syns till
Och bakom fönstren skymtar skuggor
som rör sig lite som dom vill
Nu går jag sakta på perrongen
en kraft så stark styr mina steg
mot skuggorna där bakom fönstren
och tåget med sin ensamhet
Jag stiger in i första vagnen
och nånting lockar mig och drar
Det är nånting med själva ljuset
som gör att jag vill stanna kvar
bland alla skuggorna härinne
och ekot från en svunnen tid
I luften finns en doft av vemod
och det finns lugn och stilla frid
Nu har jag påbörjat min resa
som varar i all evighet
Och jag har lämnat kvar bagaget
jag reser i all enkelhet
Lavendel växer utmed spåren
jag känner doften ända hit
och jag har träffat konduktören
som följer med en liten bit
Det börjar skymma runtomkring mig
Jag släpper taget och jag hör
hur alla tonerna går samman
och bildar en oändlig kör
MAMMA av Stig-Åke Stålnacke
Du gråter för mig mamma, en stilla gråt,
tårar som rinner över ditt slitna ansikte,
Du grät för min skull
Aldrig hårda ord
men salta tårar
Du gråter över mig mamma,
gråter när polisen kommer
och hämtar mig
Jag har stulit en gammal revolver av morfar
åtta patroner, nio millimeter,
och en snusdosa av silver
En ung grabbs lek
blev till beväpnad liga
i press och hos polis
Det var då du grät mamma
Du grät över mig
många gånger
Aldrig hugg eller slag
Bara ömhet, gränslös,
över älsklingspojken din
En stilla tår av sorg
Och på examen när betygen i flit och ordning skulle delas ut
Så stod där 0,0,0
Då köpte du mig en chokladkaka, modell stor
och som efterrätt en rulle center
Det var mamma det
Dag efter dag
Intill slutet
Fast jag emellanåt söp mig full så fanns du där när jag vaknade bakfull
Stod där vid min sida
Du var min återställare
Det ingen myndighet klarade
det städade du rent med fenom och kärlek
Du grät i skym undan mamma
Det var tårar av tillgivenhet
Ingen kvinna har gett mig mer än du
mamma
Nu är du sedan länge borta
Och utan dig är jag knappt ens halv
Men kanske kan jag under stundom
mamma, precis som du
skänka en och annan usling en hjälpande hand
Nu är du sedan länge borta
Mamma
Och utan dig staplar jag gatorna fram
Men kanske, kanske
kan jag liksom du
mamma
skänka en tolvskilling
Och en tanke god till en usling som jag möter på vägen.
MAMMA. text av Lova Lundquist
Allt hon gjort, allt hon skapat, moder jord hon själv.
Ni sa: vad har man att förlora, när man inte haft något?
Ah, ah men snälla hör mig nu, ni har hela världen att förlora,
när ni har en mor.
Ibland lång distans, men ändå här. En röst så klar:
Snälla, snälla, snälla varför kan inte min son bara komma hem i natt?
Men i natt är du någonstans långt bort från henne.
Min mamma skulle nog gjort allt för mig, det är något jag ser idag och jag vill hjälpa henne med all min kraft och ta igen, alla gånger jag varit långt borta från dig.
Mamma, jag älskar dig!
ELSHOCKav Karin Munther och Mikael Rudholm
Jag fick en chock utav fakturan
Det gick en stöt genom min kropp
Ja jag fick panta kära guran
Kilowattpriset i topp
Jag måste lämna den här fyran
Det får bli en bädd på barr
För jag kan inte klara hyran
Men utan gitarr får jag katarr
Hur ska jag få den åter
Mitt gamla kära strängaspel
Ingen annan som den låter
Och den behöver ingen el
Dags att fixa lite pengar
Vaska guld i närmsta bäck
Tesilen ordnar strängar
Den kom ju med i mitt gepäck
Där bland fiskarna som simmar
En fyndighet som ger mig hopp
Och det är bara guld som glimmar
Snart är stämningen på topp
Nu har jag köpt den åter
Mitt gamla kära strängaspel
Och i skogen den nu låter
För den behöver ingen el
REGNET av Robert Andersson och deltagare på Mötesplatsen Hammarby
Regnet, det visa regnet
sjunger en sång som är
bortom här och nu
om evighet
Regnet, lyssna till regnet för ett ögonblick
Glöm bort det som är
Förundras att vi lever
Regnet, känslan av evighet
Havet i ögonen
och det går runt, runt
i evighet
Havet, lyssna till havet har du glömt
varifrån vi kom
Förundras att vi lever
Regnet i din blick
Havet i din själ
Varifrån vi kom
Har du glömt
PÅ AKUTEN av Catharina Fröjd
Blåljus, kulvertar och ångest!
Akutrum, sköljrum, kvävda skrik!
Landstingsfiltar, tvål och handsprit!
Tungt att andas, tungt att tänka!
Väntan, inte än!
Får sån ångest här på akuten
Tvättsäck, sopsäck, allt i ordning!
Röntgen, blodtryck, puls och temp!
Ådror, droppnål, konstgjort lugn!
Tungt att andas, tungt att tänka!
Väntan, inte än!
Får sån ångest här på akuten
Ringsignaler, snabba fotsteg!
Röster bakom stängda dörrar!
Syrgas, stetoskåp och skräck!
Tungt att andas, tungt att tänka!
Väntan, inte än!
Får sån ångest här på akuten
ÄR JAG HÄR NU? av Karin Axelsson
Är jag här nu?
Var det hit jag skulle?
Här är ganska bra
Inte så ensamt
som jag trodde
Jag ser dig
Och jag hör dej
Har du varit här
hela tiden?
Varför har du
Inte sagt nåt?
ICKE TONSATTA TEXTER
TRASIGT av Vega Wirén
En flicka med för små skor
Ett olivträd i förfall
En trasig stol
En klocka utan tidsuppfattning
Historien berättas igen
Men jag minns den aldrig
Nått om en fisk som inte kunde simma
Nått om att finnas
Om att röras, förstöras
Fisken dödas
Håll för ögonen om det blir läskigt
Det är okej att inte våga
Jag vet att du inte är feg
Du är nog den modigaste jag vet
Men jag kommer hålla dig i handen
Bara så att du vet
HUSEN av Vega Wirén
Rosa gula blåa gröna himmel
Ljusen från horisontens flimmer
Det höga huset når upp till toppen
Har vunnit den sällsynta lotten
Andra hus i stora vågor
Syns knappt härifrån men du skymtar lågor
Vattnet som skiljer dem åt
Som en tråd men med bruten ända
Husen på båda sidor är kända
Men kontakterna är brända
Att dem möts kan hända
Men bara på den dag då husen ska rivas
Och sanden då silas
Men ovanför dom står det vackra bortglömda kvar
Rosa gula blåa gröna himmel utan svar.
SNART ÄR PLÅNBOKEN TÖMD av medverkande Mötesplatsen Hammarby
Det är november
Snart december
Och julen som ni vet den knackar på
Alla dagar
Är likadana
Grå, grå och grå
Julprylar väntar på att köpas av oss
Köpmännen jublar: kom loss, ja kom loss!
Julens andemening den är död och glömd
Och snart är plånboken tömd
Några gillar
Att resa bort
Andra stannar här och spelar kort
Men alla barnen
Är ju rara
Dresserade att snälla vara
Julprylar väntar på att köpas av oss
Köpmännen jublar: kom loss, ja kom loss!
Julens andemening den är död och glömd
Och snart är plånboken tömd
INGEN MEDELTIDA VALS av Karin Munther & Mikael Rudholm
Det blir inte någon sång
av Gregorius denna gång
Inga fuskmunkar alls
Ingen medeltida vals
Utan polska från åar och diken
Då blir näcken inte besviken
Inga riddare här
som gormar och svär
Inga jungfrur i torn
eller vikingahorn
Utan grodyngel i lokar och sel
Då spelar näcken inte fel
Inte någon dammig dans
Estampien har ingen chans
EN KALL KVÄLL av Anders Gustafson
Det var en kall kväll då allt bjöd motstånd
Löken kändes hal i min hand som om den var på flykt
kanske till en tidigare tillvaro
Ärtorna rullade lyckligt över golvet
och försöker gömma sig under soffan
Den nyvässade kniven skar snett som ett ångrat ord
Senare låg jag ensam i sängen
och hörde på de trygga ljuden
från en teveserie
som pågick i rummet intill
Objektion!
Overolled!
Då först kunde jag andas lugnt
FÖR LÄNGE SEN av Anders Gustafson
Det här var länge sen
långt före lån och ryggskott
innan jag fick ångest av tanken på semestern
När vargtimmen bara var ett ord
När jag fick saker gjorda
När jag brände min stav vid världens ände
När jag sålde min själ vid ett vägskäl i Vrena
Och en hel del annat som jag själv vill tala tyst om
Nu återvänder jag
Återvänder till punkten längst nere i det mörka
där glädjen har sin botten
MINNS DU? av Anders Gustafson
Minns du när du varsamt smekte en såg
eller krampaktigt grep en stråke
Hur du lät en mycket liten hand ligga kvar i din
eller lät en näve jord rinna mellan fingrarna
När du var nere och vände
och sökte svaren i ditt vatten
När du var öm som en röst
Om vägen är målet
är du snart framme
FIKASTUND av Ulla Broström
Vetekatten
Mitt i stan
Väntar på godis
Grädde med gegg
Två damer
Och jag
På tur i vår stad
I månaden maj
Det är mycket
Att välja
Vraka och smaka
Godis för ögat
Läckert för gommen
Jag blundar
Och njuter
Vill ha mer
Tittar på disken
Allt godis
Ser mig
Vad vill jag ha
Godis vid godis
Vill ha allt
En tiramisu
Jag väljer
Kaffe likaså
Passar mig
Kommer snart
Till bordet
Tår och tugga
Himlafröjd
Salig
Ser på damerna
Vi nickar
Tysta
Kaffe och tiramisu
I mun
VID MÄLARENS STRAND av Ulla Boström
Änderna simmar
Mot bryggan
Och mig
Nyfikna
Förväntande
Möte med
Människa
Med mig
Som njuter
I fulla drag
På en brygga
I Mälaren
Glittrande vatten
Mjuka vågor
Passerar förbi
Jag tittar
Njuter
Drar andetag
Fulla med syre
Livets luft
In i mig
Gör gott
Jag skrattar
EN VIND av Ulla Boström
En svag vind blåser bortom viken
Över sjön
Isbelagd och vit
Där blåser det
En liten fin vind
Till behag för oss
Den är mild och ljus
Och den sveper
Runt oss
Runt oss båda
Jag ser till andra stranden
Där är skog
Och mellan
Är ett tjockt vitt istäcke
Jag längtar dit
Jag längtar bort
Till havet
Som är vitt
Och kallt
Just nu
Är det kallt
Men så skall det vara
Förstår du min kära
Det är så
Vädret är
I våra trakter
O DENNA VÄRLD av Inga, Mötesplatsen Hammarby
O denna jord, denna värld
En blåskimrande pärla i alltet utan gränser
Hur kom jag hit, varifrån?
Varför blev just jag kallad att leva här?
Vad är dess mening?
Vad önskas av mig?
Av vem?
Gammal kvinna, utan svar
På väg i huskorridoren
Första snön har bäddat in träd och växter
O denna jord, denna värld
ATT VARA TVÅ av en man från Mötesplatsen Hammarby
Låt mig få tända ett ljus
För dig och mig i vårat hus
Låt mig få tända ett ljus
Att ensam få sitta kan gå
Men trevligare det är att vara två
Prata och umgås en stund
Innan vi träffar John Blund
Prata och umgås en stund
Att ensam få sitta kan gå
Men trevligare det är att vara två
EN FIKTIV LITEN BREVSERIE av Sig-Åke Stålnacke
Breven till mamma.
BREV 1
Jodå jag mår bra nu morsan.
Här får jag ju vila och ro, käk och tak över skallen min.
Det var ju stökigt där ute som du vet.
Tack för breven morsan. Du skriver så fint och du ber för mig.
Tack för paketet, stålarna och böner. Tack ska du ha, från en ateist. Tackest morsan!
BREV 2
Jag mår fan så mycket sämre nu morsan. Det är mörkt här inne idag.
Min tjej Eva, du vet, har lämnat mig nu. Hon hade fått nog skriver hon. Ingen kan vänta i fyra år. Så står det i hennes brev, och nog fan förstår jag hennes tankar.
Själv skall jag vänta i fyra år på vad?
Nej, det är Pyton nu, Kan du, trots allt, klämma till med en bön morsan.
BREV 3
Eva skrev att brev, att ord, ingen hjälp kunde ge. Ord, tomma krumelurer på ett papper, så skrev hon. Men jag skriver ändå, skriver mina ord på anstaltens vita ark. Mina ord till dig mamma.
BREV 4
Det är illa nu morsan. Brevet här kommer aldrig att nå dig
För dom sa mig att du var borta nu.
Borta från jorden och allt.
Men väl inte borta från mig, morsan?
Jag ropar till dig nu morsan, var hos mig.
Överge mig inte, aldrig någonsin kära du.
BREV 5
Ord kan inget göra
Inget förändra, sägs det.
Men vart skall mina ord då ta vägen?
Mitt huvud och hjärta är ju till bredden fyllda av orden.
Så jag skriver ändå morsan,
Ett brev från mig till anstaltens papperskorg,
Och till mig själv.
FRÅN MITT FÖNSTER av Robert Andersson
Jag kan från mitt fönster se huset mitt emot, se kökslamporna.
Tända i köken nu har snön börjat falla i gatlyktans sken.
Den faller och ringlar genom mörkret, täcker marken vit.
Nu har barnen börjat åka kälke i backen utanför,
de skriker och de skränar i kylan och mörkret.
LOVE av Ulla Boström
When love arrives
Keep an eye
To tour heart
Not see but feel
Feelings come and go
Believe or not
Life is so
Once again my dear
Feel inner light
Bright and warm
Love has come
Take, leave
Be happy
For ever in heart
For you, me
For all of us
